Jag är i god tid. I väntrummet sitter redan 3 kvinnor och en man. Jag ler under mitt munskydd. Sätter mig ner. Tar upp min stickning, lägger ner den igen, tar upp telefonen och tittar lite på den. Tar upp stickningen igen. Paret kallas in. Det slår mig hur normala de andra ser ut. De ser inte bräckliga ut. Själv känner jag mig som ett nervvrak. Jag är väldigt självmedveten, om varje liten rörelse, om varje andetag. Jag vill helst bara smälta in i omgivningen, in i stolen.
Jag blir ensam i rummet. Jag tar upp telefonen och tar ett foto av Fertilitetsklinik-skylten som hänger på väggen. Tänker att jag kanske kan använda den till något. Så skriver jag ner några tankar om hur det är att sitta där. Det är en bra strategi för att hålla de riktiga känslorna på avstånd – att fokusera på jobb.
Men det spricker. Känslorna kommer fram ändå. Tårarna trillar. Jag tycker faktiskt att det är skitjobbigt att sitta där. Jag vill inte vara på sjukhuset. Jag vill inte vara patient. Jag känner mig misslyckad och dålig. Rädslan över att aldrig få barn dyker upp. Jag känner också skam. Det är ett av de teman som förföljer mig i livet. Rationellt vet jag ju att det inte är skamfult att få hjälp med att få barn. Men känslorna säger något annat.
Jag blir också överväldigad av medlidande för alla som måste sitta i väntrummet. Det är så sårbart. Det är synd om oss.
Jag går ut på toan och gråter. Är rädd för att missa min tid, så har ett öra mot väntrummet. Men de ropar inte upp mig. De är 30 minuter efter i programmet. När jag inte känner att jag kan stå där ute längre går jag tillbaka och sätter mig i väntrummet med röda ögon. Nu är jag glad för munskyddet. Även fast det blir lite snorigt.
De visar ”Hammarslag” på TVn. Ett danskt program där två mäklarlag ska gissa hur mycket bostaden blev såld för. Vi är två som sitter och tittar i tystnad, länge. Men så säger den andra plötsligt: ”Så vet man vem man helst vill köpa av, va!?” när det ena laget gissar en miljon över det andra. Hennes ord får mig tillbaka till verkligheten. Jag kan andas lite djupare. Det känns nästan som att hon har kramat om mig.
Vi är i samma båt, där i väntrummet. Jag känner med er, och jag märker att ni känner med mig.
Tack.
Magdalena
Vill du prenumerera på min blogg och nyhetsbrev? Skriv upp dig lite längre ner, och följ mig på instagram.
Eller läs mer om min Online FertilitetsGuide som kommer snart, och kan hjälpa dig att minska stress och öka dina chancer att bli gravid.