Jag har en valp på 5 månader som har slutat komma när jag kallar. Vägrar sitta, springer iväg när jag försöker sätta koppel på henne. Idag tog det 20 minuter att få henne i koppel i skogen så att vi kunde gå hem. Jag försökte med allt. Att vara snäll, lockade med godis, kallade strängt, skrek. Till slut satte jag mig på knä och grät. Jag gav upp. Efter en stund kom hon smygandes och la sig bredvid mig. Jag skyndade mig att försöka fånga henne och hon sprang iväg igen. Samma scenario repeterade sig två gånger till innan jag äntligen fick tag i henne.
Jag sätter mig och tänker på vad jag har gjort för fel. Hon har varit så lydig hittils. Har jag varit för stäng, för snäll, gett upp för lätt? Jag försöker göra en plan, kollar på hundskolor… Men ilska, misslyckande och otålighet kokar inom mig. Det slår mig att jag kanske ska prova en annan strategi. Jag andas och tar fram mina tarotkort. Två kort faller ut av sig själva när jag blandar leken och ett jag drar. Jag får en massa goda råd om att lita på mig själv, att våga känna känslorna och på det sista kortet står det: Se det från ett högre perspektiv. Poletten trillar ner. Jag har försökt lösa detta på mikronivå. Hållit hårdare i kopplet när hunden dragit mer, ropat högre när hon inte lydde. Kanske ska detta inte lösas med ilska. Jag andas och försöker komma lite högre upp, se problemet på avstånd. Vad är det egentligen som står på spel? Min man har inte samma utmaningar med hunden. Så det måste vara något med mig. Och något jag alltid brukar fråga mig själv i motgångar är: Vad kan jag lära mig? Vad är det jag behöver titta närmare på hos mig själv?
Innan jag drog detta tarotkort har jag, i denna problematik, inte en enda gång tittat inåt. Inte på riktigt. Jag har tittat in på min röst, på mina rörelser, men jag har inte riktigt tittat in. Vad är det hon utmanar i mig? Vad tvingar hon mig att se?
Hun tvingar mig till tålamod. Att hitta lugnet inuti när allt känns kaotisk runtomkring mig. Jag måste kunna vara hennes klippa, hennes lugn och hennes trygghet.
Varför berättar jag denna historia?
För att jag vill fråga dig om du står i några motgångar just nu där du inte kommer vidare, där du reagerar istället för att agera, där du inte ser det från ett högre perspektiv? Har du frågat dig själv vad du kan lära dig?
